Tattoo
Nu tar jag upp frågan om tatueringar. Vad tycker jag om tatueringar? Vill jag ha det själv?
Jag tycker att tatueringar är som konst fast på kroppen, och de flesta som arbetar med detta är otroligt duktiga. Jag tycker däremot inte att det är snyggt när man har hela kroppen tatuerad (typ armarna och så). Bara för jag tycker det blir för mycket. Man vet inte riktigt vad man vill visa och hur. Så jag tycker att en liten på ett ställe där man kan dölja tatueringen om man vill är perfekt. Själv skulle jag inte tänka mig att göra flera tatueringar eller täcka hela kroppen med dem eftersom det finns risker. Så om jag skulle välja skulle jag tänka mig att ha en på min handled (det stället som gör mest ondast på, har jag hört). Min syster har tatueringar och en på handleden, en text där det står Smile och även en text i nacken där det står strong. Min syster Roseline ska snart göra sin första tatuering i form att texten Smile på sin högra handled, och det vill jag oxå. Som ett tecken på att vi hör ihop. Plus att jag kanske vill ha en lite smiley bredvid, skulle ju inte skada. Men som sagt, var jag står i denna frågan återstå att se genom åren. 
En sån här liten figur är ju även snygg! 
Cool tatto! SPIDERMAN!
Att känna sig sådär extra!
Ett pepp-inlägg detta. Alla har väl någon gång kännt när någon ger en komplimang eller säger något positivit om en själv? Blir man inte fylld med glädje just då? Jag tycker man borde få ha den känslan hela tiden! Så när ni ser någon ni känner.. varför inte säga något positivt då? Visste finns det många som ger glädje varje dag men ibland är en komplimang lite sådär fake... att man inte menar det liksom. Så se till att det kommer ifrån djupet av ert hjärta då kommer personen känna sig lite sådär extra!
En annan sak är när man gå på stan.. kanske lite sådär ledsen. Och så går man förbi en helt främmande människa som ler och är glad. Får man inte en känsla av glädje då? Som att glädje sprids? Ja, glädje kan spridas det är nu bevisat. Och när man har fått det där leendet får man ett leende på sina egna läppar också. Så även om du kanske inte är den lyckligaste människan på jorden så borde du ta fram ett leende och vem vet kanske gör du just någon glad? Kanske spred du glädje?
Så slutsattsen blir att säg något positivt om en person varje dag! Och sprid glädje i hjälp av ett leende på läpparna!
Att skriva är min talang
Ett utav mina största intressen är nämligen att skriva. Jag skriver enstakade ord till dikter, sångtexter, noveller ända till långa tjocka böcker. Jag har älskat att skriva så länge jag kan minnas. Och det är till en stor hjälp i skolan och vardagen. Man kan säga att jag har ett stort utrymme med fantasi. Jag älskar att hitta på nya människor, händelse ja böcker. Jag föredrar mest att skriva noveller och böcker, och sammanlagt har jag väl gjort ett antal (?) minns inte hur många, tyvärr. Hur jag få ide? När jag ser något ute i naturen, i min vardag eller en händelse i världen blir jag inspirerad. Sedan låter jag fingrarna knappa och fantasin flöda. Att skriva är min talang. De noveller jag skriver är korta och handlar om känslor oftast. Jag hittar liksom inte på en fantasy-novell eller en thriller-novell. Utan om jag känner mig arg, så skapar jag en människa med samma känsla och hittar på (tar ifrån mitt verkliga liv) och skriver ner det som en berättelse. Så mina noveller bli ofta personliga och verklighetsbaserade, därför väljer jag att ingen får läsa de förutom några få. När jag däremot skriver böcker kan jag skriva om vad som helst. Jag har skrivit skräck/spänning till fantasy. Jag har nog gjort 3-5 "riktiga" böcker som jag har printat ut givit ut till nära och kära för respons. Jag har nyligen börjat på en fantasy bok, och jag ska inte avslöja för mycket mer än att den kommer bli fantastisk!
Jag skulle kunna lägga ut ett urdrag ur en bok/novell, men eftersom det är internet och man kan kopiera är det inte den säkraste vägen, för då kan andra ta och copy den och skriva sitt namn för mitt arbete. Därför blir det nog inte så. Kanske skriver jag en novell, bara för er? Vill ni det?
Ja, man kan säga att jag älskar att skriva och det håller nog alla som känner mig, med. För mig är att skriva en bok/novell som att skapa en ny värld där jag bestämmer vad som ska ske. Och för stunden glömmer man verkligheten och lever i sin egna värld.
Earth Hour
Ja på lördagen den 31 Mars är det Earth Hour. Klockan 20:30 kan man välja att släcka alla lampor/datorer/tv/tekniska grejer i en hel timma. För att visa att man bry sig om miljöproblemen. Hela 135 länder deltar i denna magiska timme, och varannan svensk släcker sina lampor. Timmen sker exakt 20:30 det är då alla (om man vill) släcker sina lampor, inte bara här utan överallt i världen.
Jag har gjort detta en gång (två år sen?) och vad jag tycker om det? Det är ett jättebra sätt att visa att man bry sig om miljön om Jorden vi lever på. Men detta är bara en timme, hur mycket hjälper det egentligen till? I så fall tycker jag att man borde införa detta oftare, kanske en gång i månaden? För en timma, hur mycket hjälper det? Alla bidrar ändå inte och för vissa väljer att inte bry sig. Förra året när detta var, så brydde sig inte min familj om det. Inte jag heller för den delen. Detta året är nog likadant. I min familj ser vi mer på att människo-problemet är större än miljön. För ute i världen dör människor varje dag av svält, sjukdomar, krig. Varför ska vi då stoppa miljö problemet när vi har ett ännu större problem som inte alla uppenbart ser. Varför ska vi rädda miljön på Jorden om ändå alla människor dör ut. För det är just vad som händer.
Earth Hour är en bra sak så jag tycker verkligen att om man kan/vill så ska man göra det. Men tänk även på att göra det flera gånger och inte bara en gång sådär!
Forbi
Har ni forbi för något? Jag har verkligen det. Men ärligt så skäms jag lite över min forbi, för jag är hur rädd som helst för hissar! Ja såna man åker i när man inte orkar ta trapporna i hus. Varför? Vetefan. Tror det är för att när jag var liten fastnade hissen när jag åkte i den. Jag överlevde ju (tydligen) men efter det har jag aldrig åkt hiss. Det kanske har hänt en gång, men usch! Tanken när jag åker är: Tänk så fastnar den. Då dör vi av syrebrist. Tänk så släpper vajarna och vi stötar mot marken. Tänk.. tänk..tänk.. Allt det pågår i mitt huvud när jag åker hiss. Förlåt för er som ni blev rädd för att åka hiss, men jag är det hela tiden. T.ex. Min vän som bor i en lägenhet på våning 8. Varje gång jag är där så vägrar jag ta hissen utan går i trapporna istället. Min vän tycker jag bara är konstig som de flesta andra. Men sanningen, jag har en jävla hiss forbi! Så jag väljer helt klart att ta trapporna och svettas ihjäl mig än att åka ihälj mig. Simpel.
Tänkte bara berätta om min minsagt konstiga forbi. Har ni någon forbi? 
Hissforbi efter denna film? Ohh ja!
Think outside the box
Så ta lärdom av detta då. Att när du ska vara kretiv och tänka, gör det på ditt sätt ur din synvinkel. Vare sig någon förstår det eller ej. Men då har du skapat något unik, thinking outside the box.
"Med lite fantasi kan du skapa allt, och göra det på ditt sätt"
"Think outside the box" Dröm
När livet är svart och tråkigt. Dåligt och olyckligt. Sorgset och onödigt. Då är det skönt att försvinna för ett ögonblick in i en ljus dröm. Att drömma sig bort till en plats där allt är i färg, roligt, bra, lyckligt, glädje, nödvändligt. Drömma sig bort från sitt liv, sina problem. Att för stunden leva problemlös, att för stunden leva ett annat liv. Drömma sig dit lyckan och glädjen härskar, där onskan förintas. Att för en gång skull leva det perfekta livet. Aldrig behöva tänka på alla misstag, sorg, dåtid, framtid. Utan leva i nu:et.
I drömmarna blir att som vi vill, det vi bestämmer utan ånger. Men som i livet blir det bara sådär.
Ja, det finns en plats dit vi ofta beger oss när verkligheten, livet blir tråkigt. Vi drömmer oss bort.
Men man måste alltid vakna upp och inse, ta tag i livet. För man kan inte välja mellan att leva i en påhittad drömma eller leva livet och leva det som drömmen.
Men man kan alltid drömma.
